Det första tecknet på kalkyngel som många biodlare upptäcker är små vita eller gråaktiga mumifierade larver på flustret eller på botten av kupan.
Om du öppnar kupan kan du ibland se:
Vita eller grå larver som torkat ihop till hårda “mumier”.
Oregelbundet yngelmönster.
Tomma celler där larver tidigare funnits.
Kalkliknande rester som bina burit ut från yngelrummet.
För många biodlare är kalkyngel ett av de första tecknen på att något i samhället inte riktigt fungerar optimalt.
Vad orsakar kalkyngel?
Kalkyngel orsakas av svampen Ascosphaera apis som infekterar unga larver.
Samtidigt är sjukdomen ofta kopplad till fler faktorer än själva svampen. Kalkyngel ses oftare i samhällen som:
utsätts för fukt och dålig ventilation
är svaga eller stressade
har svårt att hålla ynglet varmt under kalla perioder
genomgår andra påfrestningar som påverkar samhällets balans
Därför brukar många erfarna biodlare se kalkyngel som ett symptom på att något behöver förbättras snarare än som grundproblemet i sig.
Är kalkyngel farligt för bina?
Ett mindre angrepp behöver inte vara någon katastrof. Starka samhällen kan ofta själva städa bort drabbade larver och återhämta sig.
Om problemen däremot blir omfattande kan kalkyngel:
minska mängden nya bin som kläcks
försvaga samhällets utveckling
minska honungsproduktionen
göra samhället mer känsligt för andra problem
I extrema fall kan ett redan svagt samhälle få svårt att återhämta sig.
Kan kalkyngel spridas mellan olika kupor?
Ja, sporer från svampen kan spridas mellan samhällen.
Det kan bland annat ske genom:
röveri mellan bisamhällen
flytt av infekterade ramar
delad utrustning
bin som driver mellan olika kupor
Därför är det alltid klokt att vara försiktig när man flyttar material mellan samhällen där man misstänker sjukdom.
Är honungen säker att äta?
Ja.
Kalkyngel är inte känt för att smitta människor och honungen från ett drabbat samhälle anses säker att konsumera. För den som använder biyngel som livsmedel kan det ändå vara klokt att undvika larver från samhällen där sjukdom misstänks eller har konstaterats, och istället använda material från friska och välmående bisamhällen.
Svampen som orsakar kalkyngel kan inte växa i honung på grund av honungens låga vattenaktivitet och höga sockerhalt.
Sjukdomen är därför främst ett problem för bisamhället och inte för honungens säkerhet.
Vad kan jag göra om jag upptäcker kalkyngel?
Att stärka samhället är ofta den viktigaste åtgärden.
Beroende på situationen kan det vara värt att:
förbättra ventilationen i kupan
minska fuktproblem
byta ut gamla eller kraftigt nedsmutsade vaxkakor
säkerställa att samhället har tillräckligt med foder
hjälpa svaga samhällen att utvecklas bättre
överväga omdrottning om problemen återkommer år efter år
Många biodlare upplever att kalkyngel ofta minskar när samhället blir starkare och får bättre förutsättningar att sköta yngelvården.
En lärdom från kupan
Försök att se kalkyngel som en signal snarare än själva problemet.
När bina börjar visa tecken på kalkyngel försök inte bara fokusera på de mumifierade larverna, utan istället ställt frågor som:
Är samhället tillräckligt starkt?
Har det varit en kall eller fuktig period?
Finns det gott om mat?
Är kupan placerad på en bra plats?
Ofta berättar kalkynglet att bina behöver lite bättre förutsättningar för att kunna göra det de är bäst på. Precis som många andra utmaningar inom biodlingen handlar det därför inte bara om att bekämpa ett problem, utan om att förstå varför det uppstod från början.
Har du själv stött på kalkyngel i något av dina samhällen – vet du vad som visade sig vara orsaken i just ditt samhälle?
Fredrik 🐝