Hemligheten bakom detta är det så kallade vinterklotet och fungerar lite som bisamhällets egna värmekamin.

När temperaturen sjunker samlas bina tätt tillsammans runt drottningen och bildar ett levande vinterklot. Drottningen befinner sig i den varmaste delen av klotet där hon skyddas av sina arbetare. De yttersta bina fungerar som ett isolerande lager medan bina längre in producerar värme genom att vibrera sina flygmuskler.

Det mest fascinerande är att bina inte behåller sina platser. I stället roterar de successivt genom klotet. Bin som suttit längst ut i kylan arbetar sig in mot den varmare kärnan, medan andra tar deras plats vid utkanten. På så sätt hjälps hela samhället åt att hålla värmen och ingen individ behöver bära bördan ensam. Trots att temperaturen utanför kupan kan ligga många grader under noll håller bina en betydligt högre temperatur inne i klotet. Drottningen skyddas i mitten där värmen är som störst.

För den som står utanför kan kupan verka helt tyst och livlös, men innanför väggarna pågår ett imponerande samarbete dygnet runt.

Under sommaren lever många arbetsbin bara omkring sex veckor. De flyger långa sträckor, samlar nektar och pollen och sliter successivt ut sina vingar.

Vinter-bin lever däremot betydligt längre. Eftersom de inte behöver arbeta lika intensivt ute i landskapet kan de leva i flera månader och bära samhället genom den långa vintern fram till våren. Det är dessa vinter-bin som gör det möjligt för kupan att starta om när de första sälg och vide blommorna slår ut.

För att kunna hålla värmen behöver bina energi. Under sommaren samlar de därför in stora mängder nektar som omvandlas till honung. Honungen fungerar som samhällets vinterförråd. Med hjälp av denna lagrade energi kan bina producera värme och överleva även under långa perioder då inga blommor finns att besöka.

Det är också därför biodlare alltid behöver säkerställa att samhället har tillräckligt med foder inför vintern.

När hösten närmar sig förändras livet i kupan. Drönarna har då oftast spelat ut sin roll för säsongen och samhället börjar fokusera på överlevnad.

Eftersom drönarna inte samlar mat och inte deltar i arbetet med att hålla vinterklotet varmt väljer arbetsbina att driva ut dem ur kupan. Det kan se hårt ut, men för bina handlar det om att hushålla med resurserna inför vintern.

För många biodlare är detta ett av de tydligaste tecknen på att säsongen börjar gå mot sitt slut.

En av de saker som fascinerar mig mest med biodling är att kupan aldrig egentligen sover. När snön ligger djup över marken under vintern, fruktträden står nakna och trädgården känns stilla pågår fortfarande ett arbete där inne. Tusentals bin samarbetar för att skydda sin drottning, hålla värmen och bära samhället genom vintern tills våren återvänder som en påminnelse om naturens styrka. Ett enskilt bi skulle aldrig kunna överleva en svensk vinter på egen hand, men tillsammans skapar de något som är större än summan av alla individer.

Har du någon gång lagt örat mot en bikupa under vintern och lyssnat – eller funderat över vad som händer där inne när snön faller? Dela gärna med dig av dina tankar och erfarenheter i kommentarsfältet, du får även skicka in en bild och visa hur du har övervintrat dina bin- det vore jätte spännande att få se.

Fredrik❄️