Förklaringen ligger i det enorma arbete som ett arbetsbi utför under sitt liv. Under högsäsongen flyger arbetsbina från blomma till blomma för att samla nektar, pollen, vatten och propolis samtidigt som de hjälper till att sköta om samhället hemma i kupan.

Varje flygning sliter lite på kroppen. Vingarna nöts gradvis ned och energiförbrukningen är hög. Efter tusentals besök bland blommor når många arbetsbin slutet av sin naturliga livscykel.

På sätt och vis kan man säga att bina arbetar tills vingarna slits ut.

Men det betyder inte att du som biodlare står maktlös.

Ju längre arbetsbina behöver flyga för att hitta födo källor, desto mer energi måste de förbruka. Därför kan en blomrik miljö med flera sorters dragväxter nära kuporna göra stor skillnad.

På Alhaga försöker jag skapa blomning under så stor del av året som möjligt. Tidigt på våren hjälper sälg, vide och fruktträd de första bina. Senare tar bärbuskar, örter, blommande perenner och ängsväxter vid. På sensommaren får växter som fortfarande blommar en extra viktig roll när många andra dragväxter börjar avta.

På så sätt skapas en levande buffé där födan finns närmare hemmet.

Det är lätt att tänka på biodling som produktion av honung, men i verkligheten handlar mycket av arbetet om att skapa rätt förutsättningar för bina. En varierad växtlighet, god tillgång till vatten och lugna platser för placering av kuporna – detta hjälper bina att fokusera på det de gör bäst. Samtidigt gynnas fjärilar, humlor och många andra pollinatörer.

Därför ser jag på mina framtida fruktlundar, skogsträdgårdar och blommande ytor som en naturlig förlängning av biodlingen. Allt hänger samman.

Intressant nog lever inte alla arbetsbin så korta liv.

Arbetsbin som föds upp under sensommaren och hösten blir ofta det som biodlare kallar för vinterbin. Till skillnad från sina flitiga sommarsystrar lägger dessa bin betydligt mindre energi på att samla föda, och de är fysiologiskt anpassade för att överleva de kallare månaderna.

Deras uppgift är att föra bisamhället tryggt genom vintern och hjälpa till att föda upp den första generationen vårbin när det varmare vädret återvänder. Det är en anmärkningsvärd påminnelse om att ett honungsbis livslängd inte bara avgörs av tid, utan också av vilken roll individen spelar i bisamhället.

När man står vid flustret en varm sommardag är det lätt att fascineras av den intensiva trafiken. Tusentals bin lämnar kupan och återvänder med pollen och nektar från omgivningen.

Varje enskilt bi gör bara en liten insats, men tillsammans skapar de något betydligt större. Kanske är det just därför bina fortsätter att fascinera oss. De påminner om hur stark naturen kan vara när många små delar samverkar mot samma mål.

Hur ser det ut hos dig? Har du planterat något särskilt för att hjälpa bina och andra pollinatörer? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet.

Fredrik 🐝