Båda metoderna i förvaring av honungsramar används av biodlare runt om i landet och båda har sina fördelar. Vilken metod som passar bäst beror ofta på hur du bedriver din biodling, hur många samhällen du har och vilka förvaringsmöjligheter som finns tillgängliga.

Våt förvaring innebär att ramarna ställs undan med rester av honung kvar i cellerna efter slungningen.

Många biodlare väljer att låta bina städa ramarna innan de lagras eller att spara dem med en mindre mängd honungsrester kvar.

Fördelen är att metoden går snabbt och kräver relativt lite arbete direkt efter skörden.

Samtidigt finns det några saker att vara uppmärksam på. Honungsrester kan locka bin från andra samhällen och i vissa situationer bidra till röveri. Om ramarna förvaras fuktigt finns även en ökad risk för jäsning eller problem med skadedjur.

Vid torr förvaring ser biodlaren till att ramarna är ordentligt rengjorda innan de ställs undan.

Många upplever att detta ger bättre kontroll vid långtidsförvaring eftersom risken för jäsning minskar och ramarna blir mindre attraktiva för olika skadegörare.

Nackdelen är att arbetet efter honungsskörden blir mer omfattande. Rengöring, sortering och förvaring tar tid, särskilt om man har många samhällen.

Precis som mycket annat inom biodling finns det inget universellt rätt svar.

I praktiken handlar valet ofta om:

hur fuktig din förvaringsmiljö är
hur länge ramarna ska lagras
hur många samhällen du har
hur stor risken är för skadedjur
vilka rutiner som fungerar bäst i just din biodling

Många biodlare utvecklar med tiden sin egen metod baserad på erfarenhet och förutsättningar.

Oavsett vilken metod du väljer är det viktigt att ramarna förvaras så att de skyddas mot fukt, möss och vaxmott. För många biodlare är vaxmott faktiskt ett större bekymmer än själva valet mellan våt eller torr förvaring. Det är också klokt att märka upp lådor och ramar så att du vet var de kommer ifrån och hur de har hanterats.

När människor tänker på biodling föreställer de sig ofta blommande ängar, flygande bin och gyllene honung.

Men en stor del av arbetet sker faktiskt efter skörden.

Förvaring av ramar, sortering av utrustning och planering inför nästa säsong är sådant som sällan syns på bilder men som spelar stor roll för hur smidigt nästa biodlingsår kommer att bli.

Jag brukar se höstens arbete som en investering inför nästa vår. Ju bättre ordning som skapas efter säsongen, desto enklare blir uppstarten när de första bina börjar flyga ut från flustret igen.

Observera: Detta är inte en generell rekommendation för alla biodlare, utan en beskrivning av de rutiner som fungerar i min egen biodling. Varje bigård har sina egna förutsättningar när det gäller klimat, sjukdomsläge, samhällsstyrka och arbetsmetoder. Som biodlare ansvarar du själv för att bedöma vad som passar dina bin och följa aktuella rekommendationer för biodling i ditt område.

Genom åren har jag utvecklat ett arbetssätt som fungerar väl för mina tre samhällen. Efter honungsskörden passar jag på att gå igenom ramarna i mina samhällen och bedöma deras skick. Om vissa ramar inte är fullt utbyggda eller börjar bli gamla är det ofta ett naturligt tillfälle att sortera bort dem och successivt förnya vaxmaterialet.

Nyslungade ramar som fortfarande innehåller mindre mängder honung får ofta återgå direkt till bina. De brukar snabbt ta hand om resterna och städa upp cellerna själva. För mig har detta fungerat bra och minskar mängden extra arbete efter slungningen.

En del ramar fryser jag in innan hösthonungen börjar lagras i cellerna. Dessa sparas som en resurs till våren och kan återlämnas till bina när samhällena börjar växa igen. Min erfarenhet är att naturlig honung ofta ger ett värdefullt tillskott under uppstartsfasen. Samtidigt kräver denna metod att man kan läsa av samhällenas utveckling, väderförhållanden och fodersituation. Därför rekommenderar jag inte detta som en metod för den helt oerfarne biodlaren.

De ramar som inte används direkt förvarar jag i täta plastpåsar i ladan tills de ska tillbaka till kuporna. Eftersom jag bara har några få samhällen arbetar jag ganska flexibelt och flyttar regelbundet ramar mellan starkare och svagare samhällen under säsongen. Jag märker därför inte upp ramarna efter enskilda kupor på samma sätt som många större biodlingar gör.

Precis som med mycket annat inom biodling finns det sällan ett enda rätt sätt att arbeta. Med tiden hittar de flesta biodlare sina egna rutiner utifrån sina bin, sina mål och de förutsättningar som finns i den egna bigården.

How do you store your honey frames?

Hur gör du själv? Föredrar du våt eller torr förvaring av dina honungs ramar, och vilka erfarenheter har du gjort genom åren? Jag uppskattar att få höra om dina egna projekt, framgångar och utmaningar. Det är genom kontakten i delandet av kunskap och erfarenheter som vi tillsammans kan inspirera varandra att våga lite mer, lära oss nytt och komma ett steg närmare en mer hållbar bi upplevelse. Dela gärna med dig i kommentarsfältet.

Fredrik 🍯